Kunskapsbank

Laddinfrastruktur elbussar

Publicerad: 2021-06-30


Genomgång av de tre huvudsakliga alternativen: depåladdning, tilläggsladdning och elvägssystem.  

Laddinfrastruktur elbussar

Laddinfrastrukturens utformning

Denna fråga beskrivs vara en av de viktigaste aspekterna vid inköp av elbussar.  

Det finns tre huvudsakliga alternativ för hur laddinfrastruktur kan utformas : depåladdning, tilläggsladdning och elvägssystem.  

 

Vid depåladdning laddas bussarna i en central depå, långsamt och under lång tid, i regel över natten. Detta kräver bussar med stora batterier och hög kapacitet, för att täcka energibehovet för drift under en hel dag.

Depåladdning är på många sätt den enklaste och mest flexibla strategin att etablera då den inte kräver någon laddinfrastruktur i stadstrafiken.

Depåladdning påverkar inte någon annan – men man måste se till att eleffekten räcker för ändamålet. Eftersom laddningen sker under längre tid krävs en lägre effekt för varje enskilt fordon. Om bussflottan är stor och många fordon laddas samtidigt kan dock den sammanlagda laddeffekten bli stor vilket måste tas i beaktande. Det kan även behöva kompletteras med snabbladdare på depån för att kunna hantera situationer när extra bussar behöver sättas in. 

 

Vid tilläggsladdning laddas bussarna under trafik, antingen vid ändhållplatserna eller vid hållplatser längs med busslinjen. Tilläggsladdning innebär att batterikapaciteten, och därmed storleken, minskas jämfört med depåladdning. Samtidigt ökar dock laddeffekten.

Tilläggsladdning är mindre flexibel då det innebär att bussarna endast kan användas på linjer där laddinfrastruktur har byggts ut. Det krävs också tidsplanering för att möjliggöra laddning på ändhållplatser eller på hållplatser längs linjer. Om man väljer att införa pantografer innebär det en ny infrastruktur som också påverkar utseendet i staden. 

 

Vid elvägssystem tillförs el till bussarna kontinuerligt under färd. En form av elvägssystem är trådbussar där el tillförs från en överliggande kontaktledning längs med hela busslinjen. En annan lösning är laddning under färd där el tillförs vid vissa sträckor (antingen ovanifrån eller från elslingor i marken) medan batteridrift används vid övriga sträckor. Fördelen med elvägssystem är att man undviker tid för laddning samt att krav på batterikapacitet minskar. Nackdelen är att systemet är mindre flexibelt och dyrt att bygga ut. 

 

Hur lång tid som behövs för att lyckas ansluta den önskade elkapaciteten till anläggningen beror på många olika parametrar. Ifall inga större energislukande etableringar tillkommer inom regionen, så handlar det mer om kostnader.

 

Tillståndsprövningen kan bli lång eller kort, beroende på ifall detaljplan, mark, transformatorer etcetera, redan finns på plats och passar ändamålet, samt ifall eventuellt bygglovet blir överklagat. 

 

För varje ny etablering så krävs en kontakt med elnätsbolaget och kontakt med planavdelningen för att utreda de specifika förutsättningarna som finns i just det fallet.  

 

Laddningstekniker 

Laddning kan ske antingen konduktivt (via kontakt) eller induktivt (trådlöst).

 

Konduktiv laddning är vanligast idag och kan ske via plug-in, pantograf eller genom överliggande trådar.

Plug-in innebär att en kabel används för laddning som ansluts manuellt, och denna teknik används främst vid depåladdning.

 

Pantografer används främst vid snabbladdning på hållplatser (ändhållplatser eller längs busslinjen) och laddning sker konduktivt automatiskt. Pantografer kan antingen vara överliggande eller placeras under bussen. Induktiv, eller trådlös, laddning kan vara antingen stationär på hållplatser eller under färd (elvägar).   

Laddkoncept 

Energimyndigheten beskriver kombinationen av laddstrategi och laddningstekniker som det laddkoncept som används i ett visst system. Det vanligaste är att kombinera depåladdning med plug-inteknik, medan tilläggsladdning ofta använder pantografer eller induktiv laddning.  

 

För- och nackdelar med snabbladdning och depåladdning 

Det finns både för- och nackdelar med olika laddkoncept och det är viktigt att fundera på vad man vill ha ut av systemet innan man bestämmer sig.  

 

Depåladdning och plug-in är det vanligaste i Sverige idag och det system som är billigast att införa samt kräver minst anpassning av infrastrukturen i stadsrummet. Det är också mer flexibelt då bussarna kan köra på alla linjer.  

Den främsta nackdelen är att det kräver större batterier med högre kapacitet och att det inte är säkert att batteriet räcker till en hel dags körning. 

 

Tilläggsladdning är en nyare teknik, är dyrare, kräver mer infrastruktur samt extra planering av rutterna (för att ta med laddningstid). Det innebär dock att bussar med mindre batterier kan användas. Det är även möjligt att kombinera depåladdning med tilläggsladdning vilket kräver att bussarna har två separata laddsystem. 

 

Snabbladdning (ute på linjen)

Fördelar

  • Mindre batteri 
  • Minskad miljöbelastning  
  • Framförallt i tunga linje med mycket omlopp 

 

Nackdelar

  • Kräver mer förberedelser 
  • Mer komplex batterikemi. 
  • Infrastruktur kräver bygglov/ förändrar stadsmiljön 
  • Mindre flexibel lösning 
  • Dyrt att ha förare som väntar på att bussen ska laddas 
  • Hög eleffekt på flera platser 

Depåladdning

Fördelar

  • Större batteri 
  •  Utveckling mot batterier med mer energi – effektivare att ladda på depå. 
  • Mer flexibelt 
  • Laddningen är koncentrerad till en plats, vilket skulle kunna ge stordriftsfördelar 

 

Nackdelar

  • Större miljöbelastning med större batterier 

 

Läs mer i rapporten Hållbar kollektivtrafik - systempåverkan och cirkulär ekonomi (Energikontor Sydost 2021).

 

Rapporten är en av flera som har tagits fram inom projektet Hållbar kollektivtrafikupphandling i Blekinge (2019-2021).

 


Kategorier

Kontaktpersoner


Fredrik  Mårdh

Fredrik Mårdh

Gruppchef/Projektledare

Tel. 0709-21 60 50 ,

fredrik.mardh@energikontorsydost.se


Mer inom samma tema

0 artiklar hittades

Se alla poster inom temat